Tick tack

Det känns som om maj närmar sig med stormsteg och jag börjar bli lite sådär nervös! Har vi koll på allting, kommer det att klaffa, kommer det ordna sig med solist osv. Jag har börjat drömma mardrömmar om att det kommer bli katastrof. Haha, häromnatten drömde jag att vår vigselförrättare försökte göra vigseln till en cook-along, och att vi skulle ha festen utomhus, bara att det spöregnade och var lervälling ute. Inatt drömde jag att bara tio personer kom, men ändå hade vi inte hunnit färdigt med någonting. Jösses, inte alls tecken på stress? Jag tror det är dags att andas några gånger och bara komma ihåg varför vi gifter oss och att det kan bli hur som helst, för vi kommer ändå att vara vi för resten av våra liv! Och det är ju en fin tanke!

(Bild från Öland, förra sommaren när jag var i 6:e månaden med vår dotter)